söta lilla rara underbara

Känner att jag kanske inte uppdaterar så ofta som jag borde men det finns ju faktiskt sjukt mycket andra bloggar att läsa så jag hoppas dom få läsare jag har sysselsätter sig med annat när jag inte uppdaterar. Jag känner mig faktiskt lite stressad av alla bloggar. Man matas liksom med andras perfekta liv och glömmer lite bort att leva sitt eget? I alla fall känns det så för mig.

Jag läser bloggar nästan slaviskt. Inte för att jag tycker att det är så intressant alla gånger utan för att jag är fascinerad av fenomenet att 18-åringar (15-åringar?) tjänar 100 000-tals kronor i månaden på andras avundsjuka. Eller det kanske bara är jag som är en bitter gammal kärring? Alla andra kids (jo, för alla som läser utom jag lär ju vara folk under 17?) kanske verkligen genuint älskar dessa bloggare och på riktigt tycker att det är kul att det gå så bra för dom? Nu låter jag riktigt elak, jag vet, men jag tycker det är så sjukt stressande att försöka få sitt eget liv att verka lika perfekt.

Det bästa jag vet är att kliva av tåget i Borlänge, bli hämtad av Robin och veta att vi har hela helgen framför oss. Eller när jag går ner till centralen och hämtar honom. Det låter ju liksom inte lika glamouröst som det alla andra håller på med men jag tror jag ska sluta bry mig.

Har varit i Borlänge sen i fredags, åkte hem nu bara för att det kommer hantverkare hit i morgon, annars hade jag kunnat stanna hur länge som helst. Jag har varit med Robin i Gävle för han har opererat sina ögon. Efter det har vi spenderat dagarna i sängen och jag har läst högt ur Slash självbiografi medan ögonen har läkt. Supermysigt!

Missförstå mig inte med klagandet på min blogg-avundsjuka. Jag älskar mitt liv! Jag älskar att gå in genom dörrarna på MTV (eller vilket prodbolag/tv-kanal jag än jobbar på för stunden) och veta att jag ska få göra det jag tycker bäst om hela dagen, jag älskar att komma hem till min lägenhet och se hur fint jag har det och jag älskar att jag har hela staden precis utanför dörren. Men mest älskar jag ju Robin, och då spelar ju vilka fester man går på eller hur många par skor man har råd att köpa faktiskt ingen roll. Så jag slutar bry mig nu. Nu ska jag bara leva för mig.