LOOKIN' BACK
Jag har tagit det ett steg längre. Nu läser jag Lunardagboken. 2002-2007. Herre. Gud. Ska man skratta eller gråta? Snacka om att man trodde att man var lite bättre än vad man var. Men det var kanske tur. Och det tror man väl egentligen fortfarande. Försöker hitta musiken jag lyssnade på då på Spotify. Men den finns inte såklart, det var väl hela grejen just då egentligen. Allt var så sjukt alternativt. Tänk om jag hade kunnat se då hur jag skulle bli sen? Jag tror på något sätt att jag hade blivit besviken. Jag trodde nog ändå att jag alltid skulle ha målade tårar och stjärnor under ögonen. Ibland kan man ju sakna det där, inte hur man var men hur man såg på sig själv. Oövervinnerlig.
Säg nått!
Postat av: Frida
TACK SÅ MYCKET!!! :D
Och nej!!!!! han kom inte ihåg det. haha. otippat!
Mina klasskompisar ba:
Ja men han planerar säkert en överaskning som du får i morgon när han kommer hem
ÖH. Nej! han jobbar inte så!
Han är sjukt glömsk och oromantisk. Men jag gillar han ändå =)
Postat av: Anonym
Jag har två FULLA pärmar hemma med alla mina dagboks-inlägg från Lunar.. ibland läser jag, gråter och skrattar om vart annat.. ja vad ska man säga., Nog är man en dramaqueen alltid :D
Postat av: Anonym
Jonna alltså..
Trackback
